Idag knackade det på dörren när mormor var och hälsade på. Jag som varit hemma sen i söndags och längtar efter besök blir ju glad när det dessutom är en sån där kul knackning. Knackeliknackknack knack knack ni vet... Mormor hinner först och öppnar dörren. Precis när jag kommer ut i köket vid dörren så stiger det in en man som jag INTE KÄNNER. Han säger att han är från (namnet har jag glömt) men typ säkerhetsföretag. Och jag bara säger VI ÄR INTE INTRESSERADE. Jag går emot honom och motar ut honom genom dörren. Han hinner faktiskt titta sig omkring längs innertaket och säger: Så ni har sånt ordnat då? Jajemän säger jag och stänger dörren! T o m mormor Anne blir rädd.
Vad är det som ger dessa försäljare rätt att kliva in i mitt hem?
På denna korta tid vi har bott här har det först kommit en fiskförsäljare - fast han stannade på trappan. Sen kom det en som ville sälja brandskydd, och här om dagen kom en som jag tror var från Securitas. Och idag ännu ett säkerhetsföretag. Och speciellt säkerhetföretag borde veta att man inte gillar när främlingar knackar på.
Någon som har lösning på problemet? Jag funderar på att skriva en stor skylt - Försäljare/dörrknackare göre sig icke besvär.
Kanske är det så att de är bedragare? Två säkerhetsföretag på två dagar, hm...
Ja, tänk att jag har nästan inte varit utanför dörren på flera dagar. Och stackars Axel, han har inte varit ute alls. Det är inte klokt vad man längtar efter människor. Tur att mormor Anne kunde komma idag.
Status på Axel som vi numera kallar Stackars Axel: Lite bättre. Ikväll log han.
Lycka är: att min morfar Sture och min mormor Asta snart är tillsammans igen efter mer än 4 veckor. De har ju alltid varit tillsammans men nu blev båda (väldigt) sjuka samtidigt och fick ligga på sjukhus. Men nu ska de komma hem igen. Det är gott det!
Morgondagens fråga: Let´s dance eller Så ska det låta?
Johanna: Vi hoppas att vi kommer på söndag, men vågar tyvärr inte lova. Vad önskar sig Daniel?
Glöm inte göra ditt avtryck på bloggen - SKRIV EN KOMMENTAR...