WOW, nu är vi nog äntligen friska, Axel och jag. Det har varit en riktig pärs. Jag blev själv sjuk i fredags och har varit så svag. I går kväll var det då äntligen riktigt bra på en och en halv vecka (ja, fast vi är ju fortfarande snuviga och hostiga men det är ok). Allt var frid och fröjd.... Men då kom stora spyan. Axel låg i Mickes famn och gnällde. Till slut bara forsade det ut spya ur hans mun. Stackars Axel igen. Sen dröjde det en halvtimma tills Micke tog honom igen och skulle somna honom, då kom nästa enorma spya. Vi trodde inte våra ögon.
Men sen blev det bra, och vi levde lyckliga i alla våra dagar.
Det har jag bestämt.
Hallå där Nästa vecka: Se upp, för då kommer Axel och jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar