Hosta

I natt vaknade jag av att jag trodde en rökare med KOL hostade i rummet - men det var stackars Axel. Han hostade så RÄLIGT och jag blev livrädd. Naturligtvis blir ju han rädd då också. Så det var bara upp och trösta och jag var tvungen att ringa sjukvårdsupplysningen. Så stackars Micke fick också upp mitt i natten. När jag lämnade över honom till Micke och fick se honom sitta i hans famn så skrynklade han ihop sitt ansikte, och mungiporna gick neråt, men det var precis som han inte ville skrika för det gjorde så ont. Denna hostan var ingenting mot den han hade när han hade hostinfluensan. Usch. Och inte ville han dricka vatten, som kanske hade lenat lite.



Sjukvårdsupplysningen tyckte vi skulle ha honom hos oss, och palla upp honom med en kudde. Micke tyckte han skulle få nässpray så vi höll fast hans huvud (stackars Axel) och försökte spraya, det gick väl sådär. Men troligtvis var det väl slem han fått ner i halsen så nässprayet borde hjälpa, eller förebygga fler attacker. Han rosslade och jag låg och lyssnade på honom tills jag somnade. Jag letade upp min telefon, beredd att ringa 112. Så hemskt det var.



Sen när det blir dag så blir ju allting mycket bättre ;) Det är precis som åska - alltid läskigare på natten. När han vaknade så hostade han lite men var inte alls lika panikslagen. Och nu låter det mycket "bättre" när han hostar. Han har ingen feber och är nästan lika pigg som vanligt. Han har ätit både välling och gröt med samma aptit som vanligt så nu känns det lugnt igen.



Så nu ger vi oss ner till stan och fikar med gänget. Lite frisk luft skadar nog inte. Jag har för säkerhets skull ringt min vän Carola som jobbar på akuten i Kristianstad - hon är ju så bra på att lugna. Tack Carola!

Jag tänker att en rolig bild får avsluta inlägget för idag. Axel sitter och väntar på efterrätten.